Boergetter.se

Close Icon
   
Contact Info     Kontakta oss via mail

 

Fodring av getbesättning

Fodret är den största kostnad man har vad gäller kött getuppfödningen. Fodret har en stor inverkan på besättningens reproduktion, mjölkproduktion och tillväxten för killingarna. Den sista delen av dräktigheten och digivningen är de mest kritiska perioder för getens näringsbehov. Näringsnivået avgör killingens tillväxt. Getter som får dålig kost är mer benägna för sjukdom och kommer inte att nå sin genetiska potential.

Getter behöver energi, protein, vitaminer, mineraler, fibrer och vatten. Brister, överdrifter och obalanser av vitaminer och mineraler kan begränsa djurens prestation och leda till olika hälsoproblem. Fiber är nödvändigt för att upprätthålla et hälsosamt miljö i våmmen och förhindra matsmältningsstörningar.

Många faktorer påverkar näringsbehovet för geten: underhåll, tillväxt, amning, fiber produktion, aktivitet och miljö. Som en tumregel, kommer geten konsumera minst 3 % av sin kroppsvikt på torrsubstansen i fodret. Den exakta procentsatsen varierar beroende på storleken av geten (smala djur behöver ett högre procentvis intag för att kunna hålla sin vikt). Är geten mycket aktiv eller/och lever den i et kallt miljö behöver den också mer foder. Graviditet, amning och tillväxt ökar näringsbehovet ytterligare.

Näringsbehov                                                                                        

En gets näringsbehov kan tillgodoses genom att mata en mängd olika foder typer. Foderingredienser kan ersätta varandra så länge getens näringsbehov uppfylls. Man bör ta hänsyn till djurens behov, foder tillgänglighet och kostnader.

Följande tabell ger de näringsmässiga behov för dem olika klasser av kött getter.

Djur Protein Energi
Bockar 11% CP 60% TDN
Inte dräktig eller tidig dräktigt 10 % CP 55 % TDN
Sen graviditet 11 % CP 60 % TDN
Amning (genomsnitt mjölk) 11 % CP 60 % TDN
Amning (hög mjölk) 14 % CP 65 % TDN
Killing 14 % CP 68 % TDN
Ettåringar 12 % CP 65 % TDN

CP= Crude Protein = Rå Protein  

TDN= Total Diqestible Nutrients = Totalt Smältbara Näringsämnen

Det nästa diagram är ett typisk “bokförd värde” för näringsinhållet I olika foder som vanligen användas till getter.

Foder Protein Energi
Gamla betesmarker 8 % CP 50 % TDN
Klövar betesmarker 25 % CP 69 % TDN
Sojamjöl 44 % CP 88 % TDN
Kompletterad pellets 12 % CP 78 % TDN
Korn spannmål 13.5% CP 84 % TDN
Majs 10 % CP 89 % TDN
Hö av dålig kvalitet 8 % CP 50 % TDN
Gräs hö 12 % CP 58 % TDN
Blandat hö 15 % CP 60 % TDN
Hö av baljväxt 18 % CP 62 % TDN

Betesmarker och växter                                                            

Betesmarker och växter är vanligtvis den primära och mest ekonomiska källan för näringsämnen för kött getter, och i vissa fall, är beta och/eller växter allt getter behöver för att uppfylla deras näringsbehov. Bete tenderar att ha ett högt energi-och protein nivå när det är i ett vegetativt tillstånd. Men det har en hög fukthalt, och det är svårt för en högproducerande get eller en snabbt växande killing att äta tillräckligt med gräs för att uppfylla sina näringsbehov. Som betesväxter mognar, minskar smakligheten och smältbarheten, därför är det viktigt att rotera betesmarker för att hålla växterna i ett vegetativt tillstånd. Under den tidiga delen av betessäsongen, tendera vedartade växter och örter (ogräs) att ha mer protein och energi än en vanlig betesmark. Getter är naturliga växtätare och har en unik förmåga att välja växter när de är som mest näringsrika. Getter som äter växter har mindre problem med interna parasiter

Grovfoder/Fiber                                                                                                  

Grovfodret till getterna måste vara tort och gott. I vanligfall äter getter inte dåligt foder, men har de inget annat val äter de det och då håller du på att få sjuka djur och i värsta fall döda djur.

Halm och hö

Hö kan ersättas av annat foder, det kan halm inte (om du inte har mycket buskar, grenar och små trär att kunna ge dem varje dag). Getter ska ha fri tillgång till halm, fibrerna är nödvändiga för att upprätthålla et hälsosamt miljö i våmmen och förhindra matsmältningsstörningar. Våmmens arbeta med fibrerna är också med till att geten kan upprätthålla kroppstemperaturen i dem kalla vintermånader. Getter ska ha mycket halm och valet av halm sorten spiller en roll när du ska titta på mängden av halm och annat foder, som kraftfoder och hö, du behöver ge till dina getter. Det mest ideelle är att fodra med kornhalm, men annat kan användas.


Höet är den främsta källan till näringsämnen för getter under vintern. Hö varierar oerhört i kvalitet och det enda sättet att veta näringsinnehållet är att ha höet analyseras. Hö är en måttlig källa till protein och energi för getter. Hö från exempelvis baljväxter och klöver, tenderar att vara högre på protein, vitaminer och mineraler, särskilt kalcium, än gräs hö. Energi, samt proteininnehållet i hö avhängar också av vilken tid på säsongen det höstades. Korrekt Törring och bevaring är också nödvändigt för att upprätthålla näringskvalitet.

Ensilage
Ensilage gjord av foder eller spannmålsgrödor har framgångsrikt matas till getter, men man måste vara särskild uppmärksam på kvaliteten, då mögligt ensilage kan orsaka Listerios (en infektionssjukdom) hos getter. Som med färskt foder, kan den högproducerande geten inte konsumera tillräckligt ”våt” ensilage för att tillgodose sina näringsbehov.

Tillskottsfoder 

Det är ofta nödvändigt att ge tillskutsfoder för att ge de näringsämnen som grönfodret inte kan ge. Detta gäller särskilt i fallet med högproducerande djur. Det finns två typer av tillskotsfoder: energi och protein.

Energifoder omfattar spannmålmajs, korn, vete, havre, råg, betfor, melass och olja. Man ska inte bearbeta korn för getter. Ett av problemen med spannmålskorn är att de är höga i fosfor, men låg i kalcium. Att ge foder som är rikt på fosfor och låg på kalcium kan orsaka Njursten i kastrater och bockar. Brist på kalcium kan också leda till mjölkfeber på dräktiga eller ammande getter.

Proteinfoderet eller ”proteintillskottet” kan vara Lucern, Ärter, Åkerböna, Rapsfrö, Rapskaka, Söt lupin och Sojabönor. Protein från kött-och benmjöl från idisslare får inte ges till getter. Proteinmängden är viktigare än proteinkvalitet i idisslande boskap eftersom mikroorganismerna i våmmen tillverkar sin egen kropps protein. Getter lagrar inte mycket protein, det bränns som energi eller elimineras (som kväve) via njurarna.

Val av tillskottsfoder. Vilket tillskottsfoder man ska ge till sina getter är helt upp till en själve. Fråga 10 olika gettuppfödare och du får 10 olika svar. Någon fodra med 4 dela korn blandat upp med 1 del kraftfoder (proteininhåll ca 34 %), här kan man också välja att bytta kraftfodret ut med sojaskrå. Andra väljer pelletsfullfoder till nötboskap (proteininhållet på 16-19%) och andra igen gör deras egen mysli mix. Där finns inget riktigt eller fel val så länge getens näringsbehov uppfylls. Många foderföretag (dog inte i Sverige) erbjuder ”komplett” getfullfoder – pelleterat eller texturerat – som är balanserade för de behov som getter i en viss produktionsklass har. Pelleterade ransoner har en fördel i att getter, som är mycket selektiva ätare, inte kan frånsortera foderingredienserna.

Vitamin and mineral                                                                                           

Geten behöver många mineraler. De viktigaste är salt, kalcium och fosfor. Förhållandet mellan kalcium och fosfor bör hållas omkring 2:1. Vitaminer behövs i små mängder. Getter kräver vitamin A, D och E, medan K-vitamin och alla *B-vitaminer tillverkas i våmmen. En salt-mineral-vitamin blandning bör göras tillgänglig för getter hela tiden, om inte en förblandning har infogats i korn ransonen eller fullfoderblandningen.

*B-vitaminet B1(tiamin) behöver man ibland att ge till getterna om getens våm funktion är dålig, eller har varit gåt i stå.

*B-vitaminet B12 är viktigt vid behandling av anemi. Båda kan tillföras till geten via injektion ordineret av veterinären.

Den svenska jorden är selenfattiga och fodret till getter behöver kompletteras med selen. Det för att undvika NMD (Nutritionell muskeldegeneration: nedbrytning av muskler) hos killinger och reproduktiva problemer med getter. Komplettering av selen via fodret eller mineralblandningen är att föredra fram för att ge injektioner med selen. Det är också viktigt att fullfoderet innehåller koppar.

Vatten                                                                                                                            

Vatten är ett viktigt näringsämne för alla djur. Även om getter kräver mindre vatten än nötkreatur, behöver de vatten och kräva ytterligare leverans ved digivande eller varmt väder. En 50 kg get kommer att kräva 1 till 3 liter vatten per dag, beroende på kost, intag, och väder. En ammande get kommer att kräva ytterligare 1 liter vatten för varje 5 dl mjölk som produceras. Om getter äter grönt material, kan en stor del av deras vattenbehov tillgodoses genom vatten som finns i växtmaterialet.

Vattnet bör hållas rent, och stå i skugga på sommaren och får inte vara för kallt på vintern, detta för att uppmuntra intaget (då minskas risken för njursten) och för att for kallt vatten kan slå ner bakteriebalansen i våmmen. Det är viktigt att området runt vattnet inte är lerigt, eftersom det är en bra miljö för spridning av Fot röta och inre parasiter. Placering av sten eller grus runt vattnet kan hjälpa till att hålla fötterna torra och minska sjukdomsproblemer.